Vad är väl lycka om inte flyktiga ögonblick av harmoni?

T H E S E    D A Y S    A R E    O U R    O W N

Popaganda park
och alla vännerna som satt
på sju olika ställen
efterfest på Färgfabriken
Jonathan Johansson spelade
plötsligt kände jag bara
en  ren och klar ström
av kärlek genom mig
som vatten
en tjej i baren hörde oss
och sa till mig
det ska jag berätta för honom
hoppas hon gjorde det
för en hand i himlen

fantastisk natt som avslutades med
takterass + gryningssol hos en nyfunnen vän
samt en känsla av att världen är liten och enorm samtidigt
och vi höll händerna och gick tillsammans
under trädens ljuva omfamning och log åt alla
som säkert trodde att vi var ihop
TONIGHT WE ARE YOUNG

ImageImageImageImageImageImage

Vi var i finaste Aspudden
– där vill jag bo någon gång –
för politisk teater
arrangerad av Trinambai Consulting
generalrepetitionen av ett grönt rollspel
ämnat för kommunpolitiker
jag fick rollen som miljöexperten
vilken klädde mig väl
summa: roligt och nyskapandeImage

Jay Z + Kanye West
imponerande visuals
när två kompletta främlingar möts i en omedveten dans
för att musiken lockar det ur dem
och för att de står bredvid varandra
bara
ibland räcker det
med små saker
för skapandet av ett ögonblick
och nej jag menar inte dem jag menar ossImageImage

Frasse fyller 30 och Emma har världens finaste ring
och vi ler och gräset och blommorna doftade mer än vanligtImage

#TMPswe = Peace & Love är mer än bara musik och kärlek
Skrev på FB: – Idag föddes hos mig ett nytt engagemang – en upplevelse som sker få gånger i livet ”Jag har alltid varit engagerad, men jag har aldrig varit den där miljökämpen. Det ska jag nog bli nu” – med Rebecka Carlsson och 4 andraThe Meeting Point, Teknikdalen
Image

Bilden nedan är från den brittiska fotografen Mark Edwards utställning HARD RAIN. Jag frågade honom innan föreläsningen om han var bra. Han sa jag hoppas det. Efteråt gick jag fram och bekräftade. Han blev glad och sa att han hade väntat på att jag skulle komma fram. Då log jag. Vi människor är så förutsägbara men gör det något egentligen? Nej. Charmigt.ImageImageImage
Träffade Paul Rusesabagina. Stort.Image Image

Jobbade åt Peace & Love Foundation med Joney
filmade deltagande organisationer och artister på Activism Square
som till exempel EXPO, Hoffmaestro, Anchor och Sofia Hellqvist

bästa moments:
whinade över att Rihanna var 45 minuter sen med Obamas gamla mentor
Ofrigginbama?!whatisthisidonteven?!brainabouttoimplode

eller när jag träffar Navid på Eden och blir värsta blyg
haha åh
ImageImageImageImageImageImageImage

Dagens fråga efter middag hemma hos Robin
varför står det en scooter i hissen
(i juli?)Image

Stockholmsnattsäventyr
det är viktigt med ostmackan innanImageImageImageImageImageImageImageImage

Under Peace & Love besökte vi Lindsberg en natt
föreställ dig följande scen
jag har precis kommit till Borlänge
lämnat väskan på rummet
på väg genom staden
för att leta efter en restaurang
jag äter världens godaste hamburgare
sedan ska kvällen planeras
sista natten innan TMP är slut

Jonas ringer Sandra
så springer vi till en buss
tjejerna hinner köpa folköl och choklad
sen åker vi tusen mil ut i skogen känns det som
väl framme ska vi gå tusen mil till
men det gör ingenting
för vi skrattar åt alla björnar
som hotar affärerna som därför måste stänga klockan tre på eftermiddagen

klockan är väl närmare nio
men himlen är ljus
och myggen få
skogen och träden så tyst och livlig på samma gång
väl framme vid det stora huset
det är snarare en herrgård
möts vi av fem personer och en bebis i en famn
som sitter ute vid långbordet på verandan
och pratar och sjunger och lever
och frågar oss om vi vill ha kladdkaka
och jag måste bara le

vi sätter oss vid brasan
pratar och skrattar och dricker folköl och äter choklad och allt är bra med världen
sen går jag ut på balkongen vid biblioteket
på andra våningen
och ser ut över Dalarna
så vackert
naturen
den stora och enkla sanningen

klockan är nu närmare tolv
jag säger god natt
kramar
och så somnar jag i en av himlasängarna i blå havet
i magen känns det precis som om jag är fem år och är en Astrid Lindgrenkaraktär
så känns Lindsberg för mig
(bilderna nedan är från den stora invignings + Rebecka fyller 25årsfesten)

ImageImageImageImageImageOch än är inte sommaren slut
har några fler äventyr i drömmarna
hoppas vi möts därute
om så endast i tanken

Isabel W. Sörensen

Annonser

Été

20120705-161029.jpg

20120705-160847.jpg

Årets första dopp sker i Mälaren. Jag har cyklat tusen mil så jag är varm. Solen. Tjuter till när vattnet för ett kort ögonblick slukar hela mig. Virvlar runt. Cyklar hem leende.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och njuta av min hemmagjorda pasta penne lax spenat parmesan och ett glas kylt vitt och läsa Harry. Livet är bra

Isabel W. Sörensen

Almedalen = Politikens Utopia

Blogginlägg från sommaren 2011 då jag åkte till Almedalen med Sveriges elevråd – SVEA. Längtar till juli då jag kommer att besöka denna fantastiska händelse för tredje gången – med vem är ännu hemligt..

Kärt barn har många namn. Skolan är rent ut sagt den hetaste och även godaste potatisen den här Almedalsveckan. Detta till mycket glädje för oss i Sveriges elevråd – SVEA. För dig som inte vet vad de där krumelurerna betyder (#) så är det något som kallas hashtag och som genom att sättas före ett ord används som samlingsverktyg på twitter.com, en av de nya sociala medierna som tagit över världen snabbt och hårt. Även om twitter inte är så vanligt bland yngre delar av befolkningen så är det bland media och politikersvängen de nya smsen, nu offentliga och ofta tvärsäkert uttryckta.

Med den utsvävningen i digital kommunikation återkommer jag till just ordet efter hashtagen, nämligen almedalen. För mig är det andra året som jag är här i egenskap av förbundsstyrelseledamot i Sveriges elevråd – SVEA. Det betyder mer än att få äta på restaurang, gå på seminarium och skaka hand med Björklund (han var trevlig men upptagen, är vi förvånade?:) så mycket mer. Att få lyxen att befinna sig på almedalen, om du är politiskt intresserad i någon fråga whatsoever, är som att vara ett barn framför ett gigantiskt bord dinglandes av godis, chips, cheez ballz, konfektyrer, karameller, popcorn och allt annat som du bara vill ha ha ha. Tungan hänger någonstans nere vid knävecken och ögonen snurrar runt i frenesin – vad ska du sätta tänderna i först?

Precis så är det på #almedalen. Tusentals seminarier finns att gå, lyssna och kommentera på. Hundratals mingel. Flygblad delas ut till höger och vänster. Papper är, lustigt nog, en enorm förbrukningsvara på almedalen, där du är intressant i cirka den sekund det tar att läsa rubriken. Hör det inte till din planerade agenda eller är extraordinärt intressant så singlar pappret ner till marken där det minuter senare betrampas av nästa människa. Och nästa. Och nästa. I år beräknas det befinna sig över 10.000 personer på detta lilla kullerstensbelagda Visby. Det är många som vill någonting. Som tycker att just deras fråga är den absolut viktigaste i hela vida världen. Vilket får mig att inse vilken tur vi har! Skolan engagerar många, inte bara oss elever. Såklart.

Nu är klockan 02.16 och min andra almedag 2011 går mot sitt slut – sista är detta blogginlägg. Jag lyssnar på Paolo Nutini (Candy) som jag upptäckte för en vecka sedan på Where The Action Is där jag jobbade backstage med artistservice. Coolt värre! För mig är musiken en stor drivkraft, på många sätt liknande den i politiken. För alltjämt vi stapplar oss fram på Visbys kullerstensgator känner jag den, pulsen, politikens rytm. Frågan som ställs, svaret som viskas ömsom skriks. Egentligen handlar det ju om samma sak. Passion. (En av Fryshusets grundstenar – de har också kommit på det, hemligheten)

Om min dag slutar med ett försök att i ord beskriva det jag upplevt så började min dag med ett försök att ta sig upp. Som alltid är jag morgontrött. Men det är alltid lättare om en är motiverad och finns det en bättre anledning än att delta på Lärarförbundets frukostseminarium kring den senaste forskningen inom pedagogik? Nej säger jag och tvingar iväg min trötta kropp tillsammans med Tobias Jobring ner till en av alla de mysiga caféer som under denna vecka spelar aulor. En god fralla senare och en bra fråga av Tobias som blev retweetad IRL av skolledarna och vi är iväg. Nästa nästa alltid nästa. Så är det. Klockan 14 smiter jag iväg för en snabb kebab. Mat är liksom inte så prioriterat. Lunchen spenderas genom inspirerande och intensiv diskussion med Rädda Barnens utbildningsansvarig efter en slumpmässig hej jag heter det här då vi var de som ställde lite lösningsinriktade frågor till Barn- och elevombudet. Tal om samarbete kommer upp, som alltid. Om det är någonstans en hittar andra solar som brinner för samma sak så är det här.

Idag är det Moderaternas dag, inte för att det märks så mycket. 19.00 är då partierna får sitt fokus. Resten av dagen spenderas åt att allt oftare träffa på människor som en glimtar på samma seminarium, som berömmer ens fråga eller kommentar, som utbyter visitkort, eller bara hälsar. På något sätt finns det en gemenskap. Det är vi som vill ha en bättre skola. Vi kanske inte alltid tycker likadant i alla frågor, men vi är i samma park. Almedalsparken.

Forskaren Trevor Dolan pratar om hjärnans betydelse för pedagogikens utveckling. Att elever måste få höra att de gjort något bra, inte att de är bra. Att processen är bra, inte målet. Att deras värde inte är kopplad till prestationen. Att din hjärna fungerar bättre om du rör på dig. Att du alltid kan utvecklas. Att femåringar har en större geniförmåga än oss vuxna i och med att de inte lärt sig att det finns något som vi kallar fel. Seminariet hålls av Sveriges skolledarförbund. Jag blir förundrad. Återvinner min kärlek till forskningen. Det vi vet saker och inte bara tycker.

På väg till middagen efter ett möte med Lars Flodin, ordförande för Sveriges Skolledarförbund, träffar vi på Jesse Jackson – årets Almedalskändis minst sagt. Jag blir helt storögd och när vi ska ta bild går jag naturligt åt sidan varpå han säger Nej men klart du ska vara med. Ett av mitt livs största ögonblick. Helt klart.

Image

Från vänster: Andreas Jansson, Trevor Dolan, Jesse Jackson, (glömt namnet men kommer från Sveriges Skolledarförbund om jag inte missminner mig), Isabel W. Sörensen

Efter alla seminarium tagit slut, efter alla partiledare pratat klart, efter alla middagar intagits är det dags för den så kallade fria tiden. Ikväll var det dags för Springtimes underbara årliga tillställning Politisk allsång på restaurang Friheten vid Donnersplatsen. Politisk allsång är som allsång på Skansen fast i ett fullproppat litet stenväggat underbart mysställe! Alla skrålar tillsammans med de två gitarristerna, ord från både höger och vänster och uppåt och neråt och mitten och emellan. Sossesvin och borgarsvin, alla förenas i samsång om en värld i utveckling. Och alla sjunger med i alla låtar. För mig är detta politikens frizon, platsen där åsikterna spelar fotboll under krigsjulen.

Natten avslutas med nyfunna vänner i en cirkel runt Johan Norberg likt indianerna där en skräckhistoria berättas, om ett samhälle i ekonomisk kris och revolution som påföljd av statskollapserna. Därefter promenerar vi hemåt under den turkosa himlen som kysser oss godnatt.

Almedalen är alltid ett äventyr. Kom hit!

Isabel W. Sörensen