Stäng Lundsberg nu.

Lundsberg Logo

Lundsbergs elevhem öppnar redan på söndag eftersom Skolinspektionen inte ”får röra dem” och själva skolan får öppna igen efter beslut från Förvaltningsrätten som beaktat Skolinspektionens 1700 sidor långa rapport om tortyrliknande (enligt FN:s definition om dränkningsmetoder) misshandel och våldtäkter.

Tusen tankar snurrar i mitt huvud men den mest framträdande är att när vuxenvärlden, vi, samhället, sviker de barn som vågat berätta om hur de har haft det, vilka svårigheter de tvingats leva med, när det barnet ser in i ögonen hos den som ska lyssna och hjälpa och förstår att det kommer inte hända någonting, att jag är inte värd nånting, de får behandla mig så, det är okej.

Att när det händer så bryts barnet ner ännu mer. Och den misshandeln står vi för. Om vi nu försvarar Lundsberg eller förnekar dess existensberättigande. Vilken sida vi ställer oss på kan avgöra mycket hos de här barnen, deras tro till samhället, deras självkänsla, deras skuld- och skamkänsla inför det som hänt och framför allt deras framtidstro. Deras hopp att saker kan bli bra igen.

Länsstyrelsen har för närvarande en utredning på gång om Lundsbergs stiftelse. Jag hoppas att Skolinspektionen överklagar och att Länsstyrelsen gör vad den kan för att agera mot detta vansinne.

Vad är det som händer egentligen?

Och längst inne i mitt huvud hör jag orden inatt jag drömde något som och ser den där gamla animationen med artiklarna från barnkonventionen som fladdrade över hastigt målade teckningar som visades i barnprogrammen på ettan när jag var liten.

– Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

– Staten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra konventionen.

– Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

– Inget barn får utsättas för tortyr, annan grym behandling eller bestraffning eller dödsstraff.

Undervisningen ska syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter och respekt för mänskliga rättigheter.

Samhället: Ta ditt ansvar som vuxen. Rage, rage against the opening of Lundsberg.

Uppdatering! Allas vår Rossana Dinamarca (Vänsterpartiets skolpolitiska talesperson) kritiserar Förvaltningsrätten tolkning att Skolinspektionens tillsynsansvar inte omfattar internaten. Enkelt förklarat betyder det att Förvaltningsrätten som nu tagit ett beslut om Skolinspektionens tillfälliga stängning av skolan (i väntan på ett domslut från Förvaltningsrätten) ska få fortsätta gälla (ett flertal föräldrar överklagade nämligen Skolinspektionens stängning) menar då att Skolinspektionen bara har rätt att granska och vidta åtgärder vid missförhållanden i undervisningen och inte det som sker efter skoltid trots att eleverna bor på skolan.

Hon säger att ”Lundsberg är ett riksinternat och bedriver skolverksamhet och internatverksamhet. Föräldrarna sätter sina barn på den skolan för att också skolan ska ta ansvar för dem under deras bortavaro. Och då menar jag att det inte går att särskilja de delarna”.

Skolinspektionens generaldirektör Ann-Mari Beglér försvarar stängningen av Lundsberg med att ”Skolinspektionens tillsyn har till syfte att kontrollera om den verksamhet som granskas följer skollagen. I skollagen är det tydligt att huvudmannen har ett ansvar att förebygga och förhindra kränkningar som sker i samband med skolverksamheten. I och med att huvudmannen har ett sådant ansvar ingår detta i Skolinspektionens tillsyn. Vi har flera sådana exempel, med nya sociala medier, när kränkningar inte skett mellan klockan åtta och tre, utan faktiskt utanför skolan – men mellan elever. Där har huvudmannen ett ansvar. Annars skulle det vara mycket konstigt”.

Jag säger så här:

1. Kära Förvaltningsrätten: Mobbningen pågår dygnet runt, varenda sekund. Bara för att du får stryk mitt i natten när du ligger och sover på internatet betyder inte det att blickarna, de vassa orden, viskningarna och tystnaden inte känns under resten av dagen.

2. Kära Förvaltningsrätten: Ett internat ingår i skolan. Det tycker nog varenda människa. Om det råder någon tvetydighet i lagen nu så hoppas vi att den snarast tydliggörs. För faktum återstår – barnen bor på skolan. Barnen är totalt utsatta. De har ingen trygghet. De har ingen frihet från sina förövare. De väcks mitt i natten (läs en elevs berättelse här) för att bli misshandlade, vilket klassas som tortyr enligt FN.

3. Kära politiker. Lyssna till de barn som vågat gå ut och berätta. Agera. Stäng Lundsberg.

Isabel W. Sörensen

Annonser

Rosor är röda violer är blå barn blir mobbade sådetså

Jag citerar Lars Ahrrenius, anställd av regeringen som juridisk försvarare av barns rätt till den lagstadgade så kallade okränkbarheten i skolan ”Efter att ha jobbat i fem år nu som Barn och elevombud har jag märkt en tolerans kring kränkningar mot barn som aldrig skulle accepteras i vuxenvärlden. Bara för att de är barn. Detta är sorgligt. Skulle jag kalla min kollega för hora skulle det bli konsekvenser. Det gör det inte i skolan.

Detta sa BEO under ett av många seminarium om mobbning på Almedalen i år. Då jag brinner för frågan var jag naturligtvis på varenda en. Mobbning är ett känsligt ämne. Det märks. Folk blir berörda. Det är lite jobbigt att prata om. Helst drar blickarna iväg mot musiken från minglet i salen bredvid. Men ibland möter en eldsjälar. Ahrrenius hade den goda smaken att bjuda in en tonåring(!). I ett Almedalen som fullständigt domineras av vuxna som pratar om saker som berör vuxna och än värre, vuxna som pratar om saker som berör barn var det mycket välkommet att höra vad en person tycker som faktiskt lever i verkligheten på agendan. Som kan berätta hur det är, på riktigt.

Denna fantastiska tjej, Jonna Pipping, 15 år, berättar om hur hon tillsammans med sin mamma Lisbeth Pipping som föreläser i ämnet, i hela sitt liv kämpat mot mobbning. Hon berättar hur hon till slut sa nej. Hon berättar om hur hon inför hela skolan försvarar sin kompis och får betala med ytterliggare mobbning som straff. Jonna gjorde så att de där ögonen slutade att vandra iväg och istället fokuserade på henne. Det hon sa. Och så började de le, nicka och skriva ner saker i sina diverse pads och phones. Slutsats: Det är vi unga som lever i och med mobbningen som vet hur det känns. Det är vi som vet vilken hjälp vi behöver. Det är vi som behöver få vara med i diskussionen. Går du inte i skolan längre har du ingen aning om vilka nya tortyrmetoder som utvecklats, utvecklas. Varje dag.

Skolverket har utrett frågan och kommit fram till att det bästa receptet mot mobbning är en bra och fungerande likabehandlingsplan som alla elever på skolan är med och tar fram, det finns inga färdiga koncept. Varje skola, klass och elev är unik. Kulturen måste därför formas tillsammans. Av och för eleverna. Jag skickar all min kärlek och respekt till elevrådet på Stenbocksskolan som tog saken i egna händer när rektorn säger åt den utsatte eleven att sudda bort hora-klottret. Det finns mycket positiv kraft därute, många unga som brinner för frågan. Låt oss vara med!

Att kränka en annan människa är klart och tydligt förbjudet i skollagen och brottsbalken. Det råder absolut förbud i skolan. Därför blir jag så otroligt ledsen när jag utbildar elevrådare om likabehandling och inser att du idag lär dig bli kränkt i skolan. För att du är liten. För att du bara är ett barn. Och barn kan man göra som man vill med. Eller? Eleverna jag möter berättar om sina upplevelser i ett försvarsperspektiv gentemot sin förövare:

Men de slog ju mig inte i alla fall. Det var ju inte så länge det höll på. Men alltså det var inte så farligt, jag skär mig inte eller nåt sånt. Alltså de tafsade bara, min kompis blev våldtagen.

Deras reaktion när jag frågar vad som har hänt är alltså inte jag blev kränkt, det var fel utan jag blev ju bara lite kränkt, inte så mycket. När det här är verkligheten i skolan som är Sveriges största arbetsplats och där alla våra yngsta befinner sig. När det här är sanningen. När det här är vad som händer på riktigt varje dag. Då blir jag arg. Då känner jag återigen, som så många gånger förr, att nu är det nog. Barn ska inte kränkas. Barn ska inte lära sig bli kränkta. För det är ju som Lars så klokt säger. Hade han kallat sin kollega för hora hade det sannerligen blivit konsekvenser. Men han är ju vuxen.

Isabel W. Sörensen
Förbundsstyrelseledamot i Sveriges elevråd – SVEA samt
Skolpolitisk talesperson för psykosocial arbetsmiljö