Världens bästa skola – FOKUS NORR 2012

Den 7 maj var det äntligen dags. Taxi. Arlanda. Luleå Quality Hotel. Äta. Planera. Prata. Sova. Gå upp. Duscha. Göra i ordning. Checka ut. Hämta passerkort. Skriva ut. Lyssna på Eva Karlsson. Hälsa. Skaka hand. Bli presenterad. Hej. Hej. Hej. Fika i pausen. Få mikrofon installerad. Stå bakom scenen och se ut över de röda fåtöljerna och bli lite nervös. Känna glädjen och lusten till ämnet vinna. Sätta sig ner. KG inleder. Jag får första ordet. Åh så spännande!

Ljuset på Arlanda. Galet vackert

På Arlanda: Do you want a souvenir? No, I’m Swedish. Oh, okej

Ja

Lite läskigt ändå

Älskar hotellens frasiga vita nya lakan som är som gosnosar

I varje hotellrum finns det en bibel

Ceasarsallad. Superb

Crème Brûlée. Tänkte på Amélie

Rise and shine baby

Bengt Klefsjö, moderator, förbereder sig inför dagens konferens

Eva Karlsson från SKF pratade massor om hur hon jobbar med företaget som en helhet. Kommunikation, ledarskap, värde, samarbete, trygghet. Vi högg tag i varandra under pausen för att ytterligare fila på hur näringslivet och unga människor kan närma sig varandra. Rent personligen var hon en fröjd att höra på! Engagemanget lyste starkt.

Fogdö var finast. Pratade om hur skillnaden mellan att misslyckas och lyckas är att låta sig själv vandra i mörker eller ljus. Hur vi ser på saker avgör vilka möjligheter vi ger oss själva. Mycket inspirerande. Gick verkligen bara rakt jävla in.

Stavros med bästa powerpointspresentationen! Han hade 1. Martin Luther King 2. Springande griskultingar med medaljer runt halsen 3. Hjärtan

Östberg var väldigt trevlig, vi käkade lunch och grottade ner oss i konkreta åtgärder på skolans problem och den eviga diskussionen om ekonomi/budget/skatteplanering/statsfinansering.

Mina anteckningar

Från vänster: Stavros Louca, Bertil Östberg, Isabel W. Sörensen
Foto ovan: Linda Wikström, Norrbottens-Kuriren. Övriga foton: Jag

I could write a book about this

Maria Wetterstrand om hur vi kan göra mer än vi tror för att vara gröna. Det viktigaste menade hon är att vi lämnar våra konservativa mentala spärrar. Hon berättade om hur en person som jobbade på facket ändrade hur dataskärmar konstrueras i hela världen. There are no limits.

Leif Östling, VD på Scania, berättar om hur de helt skippat det gamla traditionella JAGledarskapet (en stark ledare, führer, chef, whatever som säger åt alla andra vad de ska göra) och övergått till ett Värdebaserat ledarskap = bättre hälsa bland de anställde, bättre resultat rent produktionsmässigt, bättre miljöarbete. Jag bara log och tänkte för mig själv att där kan jag redan. Har nämligen fått lära mig det inom den ideella sektorn och i Sveriges elevråd – SVEA. Inte i skolan. Inte på jobbet. Utan dit jag reste på helgerna för att jobba gratis. Och vilka gåvor jag har fått tack vare det. Om jag har ett tips till er så är det att engagera er. Det spelar ingen roll i vad, men engagera er. Ni kommer inte ångra er.

Robert Wells som fjortonåring. Jag ser ut som Harry Potter sa han. Dog lite där

Ur Norrbottenskuriren:

Fokus norr, forum för kvalitet, utveckling och samverkan, lockade många lyssnare till Kulturens hus. Under ledning av K-G Bergström hölls en paneldebatt som väckte stora diskussioner. Det gällde den inte så lätta frågan om hur världens bästa skola ska skapas.

”Visionen är att skapa världens bästa skola och då måste vi ta fram världens bästa lärare. Vi har inte de slags lärare som borde vara lärare. De brinner inte för sitt jobb” menade Stavros Louca, pedagog och känd från tv-serien Klass 9A.

Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet, pratade om det faktum att Sverige inte ligger i toppen över bra skolor i världen. ”I de länder där skolorna är bättre är det attraktivt att bli lärare. Yrket håller en hög status, lönerna är högre och lärarna fortbildar sig för att utvecklas i jobbet. Så måste det bli här också.”

Isabel W. Sörensen från Sveriges elevråd – SVEA uttryckte att framtidens arbetsmarknad efterlyser kommunikation, kreativitet, kunskap och samarbete. Något hon menar att dagens elever inte får lära sig i skolan.

Luleå kommuns skolchef Karina Pettersson Hedman menade däremot att skolorna i Sverige är bra. ”Visst, det har lagts reformer som kommer att gynna skolan men vi saknar fortfarande finansiering till den grund som är lagd.”

Ur Kvalitetsmagasinet:

Debattörerna var alla överens om att den viktigaste nyckeln till en skola i världsklass är läraren. Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet, konstaterade att de länder som visar upp bästa resultaten i skolan är länder där läraryrket har hög status.

Isabel W. Sörensen från Sveriges elevråd – SVEA framhöll att skolan inte är jämlik idag, att kvaliteten i skolan skiljer sig mycket mellan olika skolor, kommuner och landsändar. Hon påpekade också att framtidens arbetsmarknad söker efter kompetens inom kommunikation, kreativitet, kunskap och samarbete. Något som dagens skola inte lyckas lära ut.

”En lärare måste brinna för yrket. Tyvärr är det många lärare idag som hade yrket som andra-, tredje- eller fjärdehandsval” sa Stavros Louca. Dessutom påpekade han att den byråkratiska bördan som ökat de senaste åren bidrar till att släcka engagemanget. Det administrativa arbetet tar kraft från det lärarna ska fokusera på, nämligen undervisningen.

En längre artikel är på väg. Vi hörs.

Isabel W. Sörensen, nu officiellt: debattör

Annonser

Det vackraste jag vet

På väg. Hem hit dit ifrån. Alltid på väg.

Tänker på Patrik Tapper som en gång i tiden var vice ordförande för Sveriges elevråd – SVEA. Han stod där uppe på scenen på kongressen i Jönköping 2007 och berättade om sitt liv. Hur han flög tre gånger i veckan runt om i Sverige. Möten, processer, utbildningar. Hur han jobbade tills han nästan tagit slut på sig själv. Jag var medlem då och kan sex år senare bekräfta hans berättelse. Som vi jobbar.

Rebecka Carlsson är en annan gammal SVEAn som skriver så vackert om konsten att brinna utan att brinna upp. För det är ju så. När en jobbar för någonting högre än pengar och egoistiska mål finns det inget slut. Det kanske det inte gör när en jobbar för pengar heller men jag tror att känslan är annorlunda. Det personliga ansvar jag känner inför mitt uppdrag har jag aldrig känt inför de sju jobb jag haft under de tjugotvå år jag levt på denna jord. Ansvaret som aldrig tar slut. För drömmen jag har i mitt huvud kommer aldrig bli helt uppfylld. Men det är väl det drömmar är till för. Att pusha oss framåt.

Idag spenderade jag dagen på Norrvikens Skola med att utbilda deras elevråd. Som vanligt sov jag fem timmar, upp och duscha, springa till tåget, glömde frukosten, finslipade planeringen på pendeln. Denna grundläggande verksamhet som är stommen i Sveriges elevråd – SVEA. Kommer inte ens ihåg hur många elevråd jag har varit ute hos men det slutar aldrig vara intressant, fascinerande och givande. En av mina favoritfrågor är hur mycket cash de tror jag får för att vara där. Förvåningen när jag svarar noll. Senare förståelsen när de inser. När engagemangsviruset spridit sig även till de. När de brainstormar och bokar möte nästa tisdag och vi måste ju hålla tal på julavslutningen!

Jag blir lycklig av att utbilda skrev jag på min facebook på väg hem. Det är fan sant. Kommer aldrig bli likgiltig inför känslan som infinner sig när den där blyga människan vågar öppna munnen, ta plats, låta orden som så länge gömt sig därinne rinna ut och hur gruppen förvånat betraktar den på ett helt nytt sätt. Det är så värt.

Eller när den där killen som blev ditsläpad av en lärare och är allt som elevrådare inte förväntas vara, förstår vad jag säger och får för första gången i sitt liv bekräftelse på att hans tankar också är värdefulla. Trots att han pratar alldeles för mycket med kompisen, kollar på mobilen, kommer för sent och spelar fotboll.  Den blicken i ögonen. Att han förstår att han kan bidra, att han inte är fel. Det är så värt. Och vips försvinner mobilen. Och vips kommer förslagen på hur elevrådet på bästa sätt kan sprida elevers rättigheter. Samarbetet. Tycker lite synd om de människor som inte jobbar ideellt och får uppleva dessa små ögonblick av lycka.

Samtidigt är jag aldrig så trött som på väg hem efter ett SVEAuppdrag. Att utbilda är det roligaste som finns men samtidigt ett av de mest krävande. Jag blir både avundsjuk på lärarna som får göra detta varje dag men också imponerad. Det tar mycket kraft att se varje person, att få alla att lyssna, att fånga upp allas ord. Att komma ihåg målet och hela tiden hålla den röda tråden. Att vara inspirerande. Att vara glad. Att orka när orken tar slut. All heder åt lärarna. De har min respekt. Och även elevernas. Idag blev det nästan jubelstämning när vi pratade om lärare som inspirerar de. Så om det är några lärare som läser det här: ta åt dig. Du gör världens viktigaste jobb.

Idag hände också en väldigt speciell sak. Jag har ställt samma frågor tusen gånger men idag kom ett svar jag aldrig hört förut.

      Jag frågade vad är det coolaste ett elevråd någonsin gjort?

      Och de svarar: skapat Sveriges elevråd -SVEA.

Då blev jag rörd. På riktigt. Fan vad fina ni är.

Isabel W. Sörensen