Jag fick ett brev

Finaste du

Du är så himla fantastisk! Jag beundrar dig helt galet mycket, du är en förebild.

Jag har alltid imponerats av ditt engagemang och hur du verkligen gör skillnad. Hur du driver projekt som är så bra, och hur du vågar. Vågar stå framför massor med människor och framföra dina idéer och åsikter utan ett enda tecken på nervositet eller osäkerhet.

Jag är ledsen. Jag är verkligen jätteledsen över att du inte blev ordförande. Det högg i hjärtat när klubban slog i bordet. Jag har så himla mycket jag vill säga till dig men det skulle ta hela året att skriva allt. Framför allt, jag jag verkligen att du förstår hur mycket nytta du gör, hur mycket du engagerat mig och framför allting annat, hur galet bra du verkligen är.

Du har fått mig att känna hopp, att detta är nog inte omöjligt ändå, och att man kan om man vill. De gånger under kongressen som du pratat om vad du vill, vad du tänker och vad du tycker, har du verkligen träffat mig. Givit mitt hjärta trettio slag extra i minuten och fyllt på med alldeles för mycket saltvatten i ögonen. Men framför allt – du påverkade mig.

Under helgen har jag lärt mig galet mycket och jag har verkligen insett att det är exakt det här jag brinner för. Detta är min grej. Och att alla på EK är så fina ökar bara känslan av att man hittat hem, ännu mer.

Isabel, jag tackar dig till tusen för allting som du gjort. Du är så himla duktig! Kämpa på. Ge dig själv lite vila, lite andrum. Sedan ställer du dig upp, med rak rygg och ett stort leende och visar alla vilken fantastisk människa de har framför sig.

Ta hand om dig!!
Tusen styrkekramar

XX

Vaknar upp till ett gyllene kuvert. När jag fattar att någon har skrivit det här till mig börjar jag gråta litegrann. Det är så fint. Känslan att få någonting sånt här. Indescribable

Isabel W. Sörensen

Annonser