Därför demonstrerar vi mot sexism

ImageImage

Nationalencyklopedin definierar sexism som ”nedvärdering av en person på grund av dennas kön”. När sexistisk reklam används systematiskt menar vi att det handlar om ett samhällsproblem. Men vem kan bestämma vad som är nedvärderande och inte? Och vad är egentligen okej i det offentliga rummet nu för tiden?

För en vecka sedan blockerades den feministiska sidan 33anledningar.com från Facebook. På hemsidan ger Sofia Zackrisson 33 anledningar till varför hon är feminist. Detta ledde till en häftig debatt om vad Facebook anser är okej och inte. Vi var många som anmälde ett antal sidor på Facebook med uppenbart kvinnoförnedrande innehåll och vi informerades gång på gång att ”Expose these hoes” med flera inte var varken kränkande, våldsamma eller diskriminerande. Idag har 8000 personer skrivit på @kvinnohat:s petition där de uppmanar Facebook att ta sitt etiska ansvar på allvar. När Facebook agerar på det här sättet så tar de ställning för att kvinnoförnedring inte är någonting allvarligt. Det är en utveckling som är oroande.

I början av 2000-talet diskuterades det om H&M:s bikinikollektion kunde anses vara en trafikfara, medan det idag inte är något märkvärdigt med en halvnaken kvinna i de flesta annonser, även där ingen uppenbar koppling finns till produkten ifråga. Anledningen till varför många företag använder sig av sexualiserad reklam är för att människan psykologiskt är programmerad att reagera vid sexuella sammanhang. Alltså är det en mycket effektiv marknadsföringsstrategi. Vad är då problemet? Och varför är det inte fler män som porträtteras sexuellt?

Kvinnans sexualitet har genomgått en lång resa. Från kristendomens synd till dagens till synes frigjorda självständighet. Hon har dock aldrig slutat att ha huvudrollen som objekt. Det var och är en viktig kamp för kvinnan att få uttrycka sin sexualitet, att på sina egna villkor få använda sin kropp till det hon vill. Vi vill inte på något sätt ifrågasätta kvinnans rätt till sin sexualitet. Däremot vill vi peka på det samband som finns mellan unga tjejers psykiska ohälsa, ätstörningar och de skönhetsideal som reklamen förmedlar.

Unga kvinnor mellan 15-24 är den enda gruppen som ökar i antal självmordsförsök. Socialstyrelsen resonerar att detta troligtvis beror på den starka press som unga kvinnor känner inför många aspekter på sitt liv. Personal på ätstörningskliniker berättar om att så unga som 10-åriga flickor nu söker hjälp. En bild som styrks av Klara Halvarssons avhandling från Uppsala Universitet 2002 där hon redovisar att cirka 10 % av flickor som går i första och andra klass bantar.

Detta är visserligen inte heller några nyheter. Det är däremot American Apparels uppenbart sexistiska reklam. De går nämligen ett steg längre än H&M:s gamla vanliga bikinibilder. American Apparel introducerar en öppet pornografisk stämning i sin reklam, men endast i bilder med kvinnor, eller tjejer rättare sagt, ty de är tämligen unga. I flera av sina bilder har mannen ett tydligt övertag över kvinnan, exempelvis genom att han står bredbent och håller i hennes särade ben. När kvinnan porträtteras ensam sker det på ett sätt som alluderar till passivitet och undergivenhet. Att kvinnan görs till ett objekt medan mannen är det dominanta subjektet. Att kvinnans kropp är en handelsvara. Att en kvinnas kropp inte riktigt är hennes egen. Detta bör inte normaliseras.

Forskare har påvisat att sexistiska skämt leder till en ökad tolerans mot kvinnofientliga åsikter. Detta betyder helt enkelt att ju mindre vi ifrågasätter desto snabbare slutar skämten att vara skämt och dess subtila budskap glider in i våra ryggrader som någon slags sanning. Ökningen av antalet våldtäkter tyder på att vi redan idag har en kvinnosyn i negativ förändring. I ett jämställt samhälle förekommer inte sexism och män och kvinnor behandlas som människor och inte utifrån sitt kön. Både män och kvinnor växer upp medvetna om sina lika möjligheter och med styrkan och integriteten att styra sina egna liv. Det är ett sådant samhälle vi vill verka för med vår feministiska demonstration.

Vi anser att det är dags för företagen att implementera sina etikpolicys. Om de säger sig vara för jämställdhet ber vi de att porträttera män och kvinnor på ett sätt som inte uppmuntrar till objektifiering eller sexualisering av kvinnan. Samtidigt är det både den politiska arenan, det civila samhället och näringslivets ansvar att agera. Idag gör vi det genom vår demonstration i Stockholm, Göteborg och Uppsala. Vi uppmanar folk att delta och hjälpa oss att driva den feministiska kampen vidare.

 

Isabel W. Sörensen, psykologistudent

Sara Thiringer, Ordförande för Rädda Barnens Ungdomsförbund

@kvinnohat, det feministiska instagram- och twitterkontot

 

Stockholm 2013-05-25

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s