Drömvärld

20130218-222601.jpg

Ibland känns det som om en twittrar till det stora intet. Hur ska himlavalvet och de uråldriga stjärnorna kunna svara? Vi pratar med oss själva när vi behöver det. Eller när ingen annan lyssnar. Oftast är det då vi skapar våra inre världar. Tänker på Lisa Ekdahl. Det hon beskriver i Främmande fågel är hur jag finner liv till alla mina konstnärliga själar. Underbara jävla människa. Saknar mina nätter. Med vuxendomen kommer ansvar och scheman och relationer och allt det där. Jag saknar då vi låg på gräset och tittade upp mot det stora stjärnprydda sammetshimlen. Intet visste vi. Mycket anade vi. Långt längtade vi. Jag vill vara ung i själen igen. Med en eld som brinner. Det är så mycket som vi kan sakna. Även fast nuet är vackert och tacksamt det med. Fadda blir våra ögon, inför upprepningens själsliga friktion. Jag vill bekämpa tiden utan att ifrågasätta alltför mycket. Det kanske inte är vår plats. Vem vet. Jag älskar dig. Och någon gång kommer vi åter springa mot stridens rand med facklan högt lysandes över våra arma ansikten.

/////////LISA EKDAHL//////////

Den flickan är en främmande fågel
Som fallen från skyarna
född på en annan planet

Hon bär en sorg I sitt leende
Och en välbevarad hemlighet

Och hon vet och hon vet
hon vet att bevara sin hemlighet
Och hon vet att den som vet
får betala med ensamhet

Himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn
på en plats där ingen ser

Hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut

Den flickan hon är vaken om natten
Natten är dyrbar
för då är hon ensam och stark

Hon knackar på hos sig själv då
Dörren är öppen och olåst mot obeträdd mark

Och hon ler för sig själv så liderligt och ömt
Och hon går in I någonting
Folk vill påstå att hon drömt

Men inget kan vara verkligare
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant

Den flickan är en främmande fågel
Vingklippt och sårad men omöjlig att bura in

Den flickan är en främmande fågel
Hon sjunger bara den sång hon kalla sin

Det var som om hon flög
mot en rutas fönsterglas
Slagen föll hon ner I sin egen världs extas

Den flickan är en främmande fågel

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s